I C.S. Lewis’ oefterhärmliga roman i brevform, The Screwtape Letters, läser vi om hur den erfarna demonen Screwtape instruerar sin nevö, Wormwood, i konsten att förföra människor och leda dem till ”vår Fader i Avgrunden”. Novisen Wormwood har nyligen tilldelats sin första mänskliga ”patient”, och i ett skede av berättelsen skakas dennes hemmiljö av politiska omvälvningar. De två diaboliska agenterna står därmed inför ett dilemma: vilken sorts hållning vore det bäst att suggerera i honom som respons till omständigheterna?
Screwtape inleder sitt svar genom att konstatera att ”Fienden” – det vill säga Gud – önskar att människorna främst ska ge akt på två ting: Evigheten och Nuet. ”Nuet är den punkt vid vilken tiden berör evigheten. I nuet, och i det allena, har människor en upplevelse liknande den som vår Fiende har av verkligheten som helhet; frihet och verklighet erbjuds dem endast där.” Det första ledet i den diaboliska strävan att leda människan bort från det sanna och det verkliga måste därför bestå i att falsifiera ”nuets” innebörd. Lyckligtvis har Wormwood sedan tidigare uppmanats att undergräva ”den dödliga vanan att ge akt på universella frågor” hos patienten, genom att fästa dennes uppmärksamhet vid sinneserfarenheternas ständiga flöde. (”Lär honom att kalla detta flöde för ’det verkliga livet’, och låt honom aldrig fråga sig vad han menar med ’verkligt’.”)
På denna grundval drar Screwtape slutsatsen att det vore bäst om patienten kunde intalas att ständigt blicka hän mot framtiden. ”Vi eftersträvar en människa som är gastkramad av framtiden, hemsökt av visioner om ett förestående himmelrike eller helvete på jorden, redo att bryta Fiendens befallningar i nuet om vi därigenom kan få honom att tro att han kan uppnå det ena eller avvärja det andra”. Vi får veta att ett släkte som kan ledas att ”ständigt jaga regnbågens ände” genom att använda nuets nådegåvor som bränsle på ”framtidens altare”, i namn av vilket ideal det än må vara, är något högst eftersträvansvärt. Screwtape betonar därför vikten av att se till att människorna uppslukas av ett ogranskat ”engagemang”, förankrat i partianda och demagogisk jargong, vari åtskillnaden mellan det sanna och det falska alltmer förlorar sin betydelse.
Det finns å andra sidan ett katastrofalt scenario som de två demonerna måste räkna med. Om patienten skulle få för sig att nyktert möta framtidens ovissheter genom bön, dygder och kontemplativ försjunkenhet i nuet, där alla timliga förehavanden och politiska motsatsspel underordnas det tidlösa mötet med Gud, ”då är hans tillstånd mycket misshagligt och bör attackeras omedelbart”. Onekligen fruktar de att patienten ska komma på tanken att ”allenast ett är nödvändigt” (Luk 10:41) och påminna sig själv: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också” (Matt 6:33). Det vore kort sagt en sorglig dag för underjorden om människan skulle besinna att handling utan kontemplation, aktivism i frånvaro av en fast grundad insikt i tingens natur, blott utmynnar i planlöst agiterande.
Lyckligtvis, säger Screwtape, har helvetets ”filologiska avdelning” gjort stora framsteg i modern tid. ”Pröva ordet liknöjdhet på honom.”
C.S. Lewis, kontemplation, handling, politik
Klockrent! Från helvetets brevskola (som den ju heter i svensk översättning) framstår som en mycket fyndig och charmant liten skrift. C. S. Lewis är definitivt värd mer uppmärksamhet.
Boken är väl tillägnad hans gode vän Tolkien om jag inte missminner mig?
Stämmer bra!
Det finns vissa aspekter av boken som inte är fullt så övertygande, men på det hela taget är den mycket riktigt en liten juvel. Vi finner till exempel en signifikant förebådan av guénonskt slag, som Lewis skulle komma att brodera ut i sin rymdtrilogi:
Skrämmande! Men idag, med tv-teknikens hjälp, och det flimrande, manipulerande, förförande och hjärndödande bildflödet, har väl resurserna att hypnotisera vid nuet och den sinnliga stimulansen, ökat markant?
ORDEN och talandet och berättandet verkar försvinna? Orden som talar om evigheten och om människans sanna identitet, som reflektor?(Till Gud- “Och till Sin avbild skapade Han dem”)
Att “glömma bort” att “spegla sig själv i sin Skapare”, genom berättelserna och genom Ordet, är att glömma bort sig själv, som människa? Det helvetiska slaveritillståndet lurar bakom förförelserna, och lockelserna om frihet? De leder till en falsk frihet, ja, i självaste verket till slaveri och ofrihet?
Skrämmande.
V.h.
Fantastiskt. Har fortfarande inte kommit mig för att ge mig på Lewis – det här får kanske bli sparken i ändan som får det hela att lossna.
Det tycker jag! Lewis är föredömlig inte minst i sitt sätt att införliva ordentlig klartänkthet med sann ödmjukhet. Förutom The Screwtape Letters kan jag rekommendera Miracles och Letters to Malcolm – utan att förglömma värdefulla essäsamlingar som God in the Dock och Christian Reflections. Essän “De Futilitate” från den sistnämnda samlingen är en höjdpunkt.